Här har det varit lugnt och stilla nu ett tag. Vart har tiden tagit vägen kan man undra.
Och framför allt: vad har jag egentligen gjort med den????
Dagarna känns som dom bara löper i ett:
Kliva upp- Jobba - åka hem- laga mat- träningar av alla de slag- tvätta/städa - lägga sig död i soffan - Sova!
Låter inte som nån underbar vardag, men konstigt nog så har den sin lilla charm. För när de övriga är så förbannat tråkigt så behövs så lite för att man ska bli glad. Ett gott skratt, en "älskar dig mamma" kommentar från en egentligen arg liten son, karln som nyper en lite lätt i rumpan när man går förbi. Då sprider sig den härliga värmen i kroppen och man glömmer allt de andra (eller ja det mesta ivarje fall).
Nu när snön äntligen börjar försvinna och man känner solens varma strålar igen så blir allt så mycket lättare. Alla blir gladare och grannarna börjar "poppa upp" som små svampar igen. För dom har nog precis som allt annat legat gömt under snön.
men som man säger: Det som göms i snö kommer fram i tö :)
Nu ser vi fram i mot ett härligt påsklov uppe i fjällen. Hoppas bara att snön stannar kvar där tills det är dax.
